Dutch-born Canadian Painter, 1815-1872 Canadian painter of Dutch birth. He learnt the rudiments of music and painting from his father and about 1830 attended the Akademie der Bildenden Kenste in D?sseldorf. He moved to America c. 1835 and enlisted in the US army. In New York he met Louise Gauthier, a French-Canadian, and settled in Montreal with her in 1840, working as a painter and a musician. In 1842-3 he had a studio in Rochester, NY; in the following year he studied in Paris, making copies in the Louvre. Returning to Canada in 1845, he painted portraits in Toronto, and from 1845 to 1853 he lived in Longueuil and then in Montreal, where he produced genre paintings, landscapes and portraits. He exhibited in Montreal and Toronto, and a series of lithographs were published after his drawings. However, he found it difficult to sell his work in Montreal and had to resort more or less completely to sign-painting for a living. About 1853, at the instigation of the auctioneer John Budden, Krieghoff settled in Quebec City. He lived there for 11 years, making several trips to Europe. During this period of intensive production, he achieved popularity and prosperity and painted his best-known pictures, which were scenes depicting the local townspeople and the North American Indians, and views of Quebec City and the surrounding region. About 1858 he made panoramic paintings of Canada for the Provincial Parliament buildings in Quebec. From 1864 to 1867 he lived in Paris and Munich,   Related Paintings of Cornelius Krieghoff :. | A Jam of Saw Logs on the Upper Fall in the Little Shawanagan River [Sic] - 20 Miles Above Three Rivers, | Chippewa Indians at a Portage | Indian Hunter | The Ice Bridge at Longue-Pointe | Crossing the Ice at Quebec' |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Johannes Lingelbach
(Frankfurt, 1622 - Amsterdam - 1674), was a Dutch Golden Age painter, associated with the second generation of Bambocciate, a group of genre painters working in Rome from 1625 - 1700.
Jan Toorop
1858-1928 Dutch Jan Toorop Gallery He moved to the Netherlands in 1872 and took a course in drawing at the Polytechnische School in Delft (1876-9). He also studied at the Rijksakademie voor Beeldende Kunsten in Amsterdam (1880-82) and at the Ecole des Arts D?coratifs in Brussels (1882-5). In Amsterdam he joined the St Lukas Society, and in Belgium he was a founder-member of Les XX in 1884. Although he had met Jozef Isra?ls in 1880 and respected the style of the Hague school, he was more attracted by what he saw in Brussels, particularly work by French artists. His portraits of 1884 are painted in an Impressionist style. With other members of Les XX he trained himself in plein-air; he learnt from James Ensor how to apply colours with a palette knife and how to use white with the same intensity as other colours. His style, however, remained austere and his scenes of workmen show a sensitive realism reminiscent of Gustave Courbet's work, for example Respect for the Dead.